Högsta förvaltningsdomstolen har den 16 april 2019 meddelat dom i ett mål gällande tillämplig skattesats för statlig fastighetsskatt för vindkraftverk. Frågan som Högsta förvaltningsdomstolen har prövat är om fastighetsskatt ska tas ut med 0,2 eller 0,5 procent av taxeringsvärdet för taxeringsenheter med vindkraftverk om en tillämpning av den för vindkraftverk särskilda skattesatsen om 0,2 procent leder till att takbeloppet för stöd av mindre betydelse överskrids.
Huvudregeln är att elproduktionsenheter är föremål för statlig fastighetsskatt uppgående till 0,5 procent av taxeringsvärdet. Till huvudregeln finns undantag för vattenkraftverk som för närvarande beskattas med 1 procent av taxeringsvärdet samt för vindkraftverk som beskattas med 0,2 procent av taxeringsvärdet.
Till undantaget för vindkraftverk finns en kompletterande bestämmelse av vilken det framgår att den lägre skattesatsen kan utgöra stöd av mindre betydelse enligt kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013 av den 18 december 2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt avseende stöd av mindre betydelse. Av förordningen framgår att en stödåtgärd är av mindre betydelse om den inte överstiger 200 000 euro under en period av tre beskattningsår.
Skatteverket har tolkat bestämmelsen som att fastighetsskatt ska tas ut med 0,5 procent efter att takbeloppet för stöd av mindre betydelse överskridits.
Högsta förvaltningsdomstolen har nu fastställt Skatteverkets tolkning. Den statliga fastighetsskatten som ska tas ut är således 0,2 procent av taxeringsvärdet på taxeringsenheter med vindkraftverk upp till gränsen för stöd av mindre betydelse, därefter uppgår fastighetsskatten till 0,5 procent på taxeringsvärdet.
Upplysningsvis kan noteras att det pågår en process om den lägre skattesatsen på 0,5 procent även ska tillämpas på vattenkraftverk. Kammarrätten har under förra året meddelat att den direkta effekten av EU-reglerna om statsstöd inte kan åberopas för att sänka den högre skattesatsen till 0,5 procent. Kammarrätten har dock återförvisat till förvaltningsrätten att pröva om den förhöjda fastighetsskatten på vattenkraftverk strider mot bl.a. bestämmelserna om fri rörlighet och etableringsfrihet i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt samt mot bestämmelserna om skydd för egendom och förbud mot diskriminering i den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Enligt uppgift från förvaltningsrätten pågår fortfarande skriftväxling i målet och dom kan inte väntas förrän efter sommaren.
