Allt fler företag får upp ögonen för direktpensioner som kan vara en flexibel lösning både för bolagets ägare och dess anställda. Men är det verkligen lämpligt i alla situationer? Att välja direktpension väcker vissa frågeställningar bl.a. när det gäller redovisningen. Sättet att redovisa kan dessutom få betydelse för hur skatten ska hanteras. Tänk också på att ett åtagande om direktpension kan behöva hanteras i flera decennier.
En direktpension kan beskrivas som ett löfte, en utfästelse om framtida pension, från en arbetsgivare till en anställd. För att säkerställa utfästelsen tecknar företaget (inte alltid, men oftast) en företagsägd kapitalförsäkring som pantsätts till förmån för den anställda. I pensionsutfästelsen finns möjlighet att komma överens om villkor som ska uppfyllas för att pensionen ska betalas ut, vanligast är att avtala om anställningstid, vilken som mest kan villkoras 3 år fram i tiden. Villkorade direktpensioner kan därför vara ett bra sätt för bolag att behålla nyckelpersoner.
Premier till en direktpension är inte avdragsgilla vid avsättning, utan arbetsgivaren får avdrag för pensionskostnaden först när pensionen betalas ut. Det innebär att direktpension kan vara en bra lösning när arbetsgivaren redan utnyttjat hela avdragsutrymmet för en anställds pensionskostnader. Som bekant har arbetsgivare avdragsrätt på pensionskostnader motsvarande 35 % av den anställdas pensionsmedförande lön, under förutsättning att pensionen uppfyller villkoren i Tryggandelagen. Avdragsrätten är dock begränsad till 10 prisbasbelopp per år (2024: 573 000 kronor) och när den har förbrukats kan tjänstepensionen kompletteras med en direktpension för möjlighet till större avdragsrätt.
För bolagets ägare finns ytterligare en fördel med direktpension – flexibilitet. I en tjänstepension finns kvalitativa villkor, såsom att pengarna ska vara låsta fram tills den anställde uppnår 55 års ålder. Väljer ägarna att i stället spara i en direktpension finns möjlighet att återköpa försäkringen vid behov. Vid förtida återköp avtalas pensionsutfästelsen bort, varpå pengarna betalas ut skattefritt till bolaget och kan disponeras i verksamheten eller betalas ut som utdelning till ägarna. Det går även att avtala om utbetalningstid och en pensionsålder som är lägre än 55 år.
På direktpension betalas särskild löneskatt (SLP) och tidpunkten för när den ska betalas beror på hur arbetsgivaren redovisar i bokföringen. Utfäster arbetsgivaren en direktpension till en anställd utan bestämmande inflytande kan avsättningen redovisas på ett konto som ökar underlaget för SLP direkt. Önskar arbetsgivaren däremot skjuta upp betalning av SLP kan avsättningen redovisas på andra konton, till exempel “Övriga avsättningar”. Ibland ingår medel för SLP i kapitalförsäkringen och då är det extra viktigt att redovisningen blir korrekt. Beroende på vilket regelverk för redovisning som används kan en avsättning för både uppskjuten SLP och uppskjuten avdragsrätt behöva tas upp.
En kapitalförsäkring belastas med en årlig avkastningsskatt, vilken betalas av försäkringsbolaget i de fall en svensk kapitalförsäkring tecknats för att säkerställa pensionsutfästelsen. Har arbetsgivaren däremot tecknat en utländsk kapitalförsäkring och är obegränsat skattskyldig i Sverige betalar arbetsgivaren själv in avkastningsskatten till Skatteverket. I de fall arbetsgivaren är begränsat skattskyldig i Sverige är det i stället den anställde, panthavaren, som ska betala avkastningsskatt och ta upp det i sin inkomstdeklaration.
Om du har frågor om direktpensioner får du gärna kontakta oss på Skeppsbron Skatt.
Anmäl dig gärna till våra kommande webbinarier:
För och nackdelar med direktpensioner
