Flerdagarskurser ska beskattas där de äger rum

Ett bolag tillhandahöll en fem-dagarskurs till svenska beskattningsbara personer (normalt sett företag) som ägde rum i andra EU-länder. Företagen anmälde, registrerade sig och betalade innan kursen ägde rum.   

Efter ansökan om förhandsbesked hos Skatterättsnämnden meddelade Skatterättsnämnden att beskattningsland för kurserna skulle vara Sverige. Skatteverket överklagade förhandsbeskedet till Högsta Förvaltningsdomstolen (HFD) som i sin tur ansökte om ett förhandsavgörande hos EU-domstolen i frågan huruvida begreppet ”tillträde till evenemang” i artikel 53 i momsdirektivet ska tolkas så att det omfattar en tjänst likt den bolaget i fråga tillhandahåller och därmed beskattas där den äger rum.

EU-domstolen började med att konstatera att Skatterättsnämndens åtskillnad mellan rätten att komma in på ett område och rätten att delta i en specifik kurs inte var godtagbar, då de har ett nära samband. Deltagarna närvarar fysiskt och tjänsterna ska anses ingå i kategorin pedagogiska evenemang. Beskattningsland ska därmed bedömas utifrån artikel 53 i momsdirektivet vilken stadgar att tillträde till ett pedagogiskt evenemang ska beskattas i det EU-land evenemanget äger rum. Huruvida anmälan och registrering skett i förväg är ovidkommande för bedömningen av beskattningsland enligt artikel 53.

HFD ändrar Skatterättsnämndens förhandsbesked i enlighet med EU-domstolens förhandsavgörande.

Det kan nämnas att Skatteverket i ett tidigare Skatteverket i ställningstagande har uttryckt att när köparen vid tillträde till evenemang är en svensk beskattningsbar person som vid förvärvstillfället är känd (genom t.ex. registrering, anmälan eller liknande i förväg) ska tjänsten anses vara omsatt i Sverige enligt huvudregeln, dvs. om tillträdet tillhandahålls ett svenskt företag är tjänsten omsatt i Sverige. Skatteverket har nu publicerat ett nytt ställningstagande som är i linje med EU-domstolen och HFD:s bedömningar.

Vår kommentar

Domarna samt ställningstagandet är principiellt viktiga främst för att de klargör att artikel 53 som stadgar att tillträde till evenemang ska beskattas där de äger rum inte ska tolkas restriktivt, vilket har varit Skatteverkets och domstolarnas uppfattning tidigare. Detta kan, som även EU-domstolen konstaterar, medföra en ökad administrativ börda för svenska företag som t.ex. arrangerar kurser i andra EU-länder då de måste debitera och redovisa moms i det land som kursen äger rum.