Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har den 16 oktober 2023 meddelat dom i ett mål om avdrag för ingående moms på gemensamma kostnader i en blandad verksamhet. Bolaget i målet (ett finansbolag) bedrev en verksamhet som inkluderade billeasing och finansiering. Bolaget hade begärt att omsättning skulle tillämpas som fördelningsgrund för att beräkna avdragsrätten, vilket bolaget menade att det hade rätt till då omsättning är huvudregeln enligt momsdirektivets artikel 174. Skatteverket nekade dock detta och ville istället tillämpa en beräkningsmetod baserad på användningen (artikel 173.2c i momsdirektivet), eftersom verket menade att den möjligheten fick anses införlivad i och med bestämmelsen om skälig grund.
Efter att såväl förvaltningsrätten som kammarrätten gått på Skatteverkets linje meddelade HFD prövningstillstånd i frågan om det är förenligt med momsdirektivet att inte tillåta omsättning som fördelningsgrund.
HFD inledde med att konstatera att ett införlivande av momsdirektivets artiklar förutsätter att de har införts på ett tillräckligt tydligt, precist och klart sätt. Avseende möjligheten att införa andra metoder för att beräkna avdragsrätten krävs vidare att en medlemsstat uttryckligen inför en nationell bestämmelse för att den ska anses införlivad. I korthet gjorde sedan HFD den bedömningen att möjligheten att använda sig av en metod baserad på användningen i artikel 173.2c inte kunde anses vara införlivad genom bestämmelsen om skälig grund. HFD gick sedan vidare och fastslog att inte heller momsdirektivets omsättningsbaserade huvudregel kunde anses korrekt införlivad. HFD konstaterade sedan att enskilda har rätt att tillämpa omsättning som fördelningsgrund, med hänsyn till att den bestämmelsen i momsdirektivet har direkt effekt.
Kommentar
Domen är mycket intressant och enligt vår mening också något förvånande. Bland annat eftersom HFD till någon del kan anses avvika från sina tidigare uttalanden i HFD 2014 ref 18, då domstolen hade möjligheten att underkänna införlivandet av momsdirektivets bestämmelser, men inte gjorde det.
Domen innebär att man alltid bör har rätt att begära omsättning som fördelningsgrund. För alla som bedriver blandad verksamhet i momshänseende och som tidigare ålagts att tillämpa andra beräkningsmetoder, t.ex. den ytbaserade inom fastighetssektorn eller den justerade omsättningsmetoden som Skatteverket velat tillämpa på finansbolag, bör domen kunna öppna upp för större möjligheter till avdrag.
Slutligen håller vi det inte för omöjligt att vi på sikt kommer att få se ändrad lagstiftning.
