Den 17 juli 2023 skickade OECD ut ett konsultationsdokument för Amount B på remiss. Deadline för eventuella kommentarer var den 1 september 2023, och mottagna kommentarer publicerades i september 2023.
Amount B är tänkt att förenkla tillämpningen av armlängdsprincipen på mer rutinartade lågriskenheter som utför marknadsförings- och distributionsaktiviteter (s.k. ”baseline” aktiviteter). Amount B och den förutbestämda ersättningsnivån syftar till att vara till förmån för både skattskyldiga och skattemyndigheter, inte minst i utvecklingsländer.
Målsättningen är att konsultationsdokumentet med eventuella justeringar ska kunna införlivas direkt i OECD Transfer Pricing Guidelines och gälla redan från januari 2024.
Verksamheter som omfattas av Amount B
Amount B gäller främst lågriskdistributörer (samt säljagenter och kommissionärer) inom multinationella koncerner med grossisthandel (”wholesale distribution”) och marknadsföringsaktiviteter som huvudsaklig verksamhet.
Om en enhet bedriver både grossist- och detaljhandel kan Amount B tillämpas om den årliga nettoförsäljningen kopplat till detaljhandeln inte överstiger 20 % av den totala årliga nettoförsäljningen. Enheten får inte heller ha rörelsekostnader i relation till årlig nettoomsättning som understiger 3% eller är större än 30% (eller 50% beroende på resultatet av konsultationsdokumentet).
För att omfattas får en enhet inte heller utföra annan verksamhet än distributionsaktiviteterna, såvida inte den tillkommande verksamheten kan utvärderas på ett adekvat sätt och prissättas separat.
Andra typer av aktiviteter än s.k. baseline marknadsförings- och distributionsaktiviteter är undantagna från tillämpningen av Amount AB. Sådana aktiviteter omfattar exempelvis tjänstetillhandahållanden och försäljning av råvaror.
Slutligen bör det noteras att Amount B inte förutsätter något lägsta tröskelvärde för att kunna tillämpas. Därmed är Amount B tillämpligt för alla koncerner som bedriver den typ av verksamhet som presenteras i OECD:s konsultationsdokument.
Föreslagen internprissättningsmetod kopplad till Amount B och ersättningsnivåer
Transactional Net Margin Method (”TNMM”) anses vara den mest lämpliga metoden för transaktioner som kvalificerar under Amount B. Distributören ska vara den minst komplexa parten (s.k. ”Tested party”) i transaktionen och den part som omfattas av de förutbestämda ersättningsnivåerna.
Det kan dock finnas situationer där Comparable Uncontrolled Price Method (”CUP”) är lämpligare att tillämpa än TNMM. Transaktioner som omfattas av Amount B ska därför prissättas i enlighet med en standardiserad prissättningsmatris förutom i situationer där CUP är tillämplig.
När det fastställts att en transaktion omfattas av Amount B ska en armlängdsmässig ersättningsnivå för distributören identifieras. Konsultationsdokumentet innehåller som nämnts en prissättningsmatris med standardiserade vinstmarginaler, vilka ska anses utgöra en armlängdsmässig ersättning. Matrisen är uppdelad i tre branschkategorier och i fem olika nivåer beroende av distributörens tillgångar och rörelsekostnader i förhållande till försäljning.
Avkastning på försäljning (Return on Sales margin, RoS) används som nettovinstindikator. I matrisen presenteras 15 potentiella RoS marginaler, vilka sträcker sig mellan 1,50% och 5,50%.
Det finns även en möjlighet att implementera en mekanism för att hantera geografiska skillnader som kan påverka lönsamheten för baseline distribution i vissa jurisdiktioner, och detta genomförs i sådant fall genom modifierade resultat i matrisen.
Vidare föreslås en mekanism för att hantera situationer där distributören kan riskera att bli över- eller underkompenserad. Detta föreslås ske genom ett Berry Ratio (kvoten mellan bruttovinst och rörelsekostnader) ”cap-and-collar” test. OECD har angett ett golv respektive tak på 1,05 respektive 1,50.
Alternativ A och B
I konsultationsdokumentet presenteras två alternativ, A och B, som för fram olika förhållningssätt till omfattningskriterierna (”scooping criteria”) och därmed vilka enheter och aktiviteter som ska omfattas av Amount B. Kortfattat innebär alternativ A inga ytterligare kvalitativa undantag, medan alternativ B framhåller att Amount B endast ska omfatta distributörer som passar in i den kvalitativa definitionen av ”baseline distributor” och som inte utför verksamheter som klassificeras som ”non-baseline” och som inte kan prissättas tillförlitligt enligt den föreslagna prissättningsmetoden.
Alternativ A lyfter fram en lägre driftskostnad i förhållande till omsättning, medan alternativ B lägger större vikt vid kvalitativa kriterier. Därmed är alternativ B mer komplext att tillämpa jämfört med alternativ A.
Vår kommentar
Att förenkla de befintliga reglerna för skattebetalare med s.k. baseline marknadsförings- och distributionsaktiviteter genom Amount B, och därigenom även minska mängden tvister kopplade till detta är något som många skattebetalare och skattemyndigheter ser positivt på. För vissa skattebetalare kan ett införande av förslaget medföra att internprissättningen blir mindre omständlig och därigenom mindre kostsamt. Genom Amount B kommer separata analyser och jämförbarhetsstudier för vissa transaktioner kunna slopas och prissättningsanalysen kan luta sig mot den prissättningsmatris som OECD tagit fram.
I dagsläget finns det dock flera frågetecken kring hur Amount B är tänkt att implementeras. Därtill är regelsystemet synnerligen komplext och otydligt. Därmed ser vi en risk för att reglerna, i vart fall i sin nuvarande utformning, riskerar att tvärtemot sitt syfte leda till ökad administration och fler tvister. Detta lyfts även fram i kommentarerna till konsultationsdokumentet.
Exempelvis råder det oklarheter kring om Amount B ska vara ett valfritt förfarande eller om det ska vara tvingande, vilket är anmärkningsvärt, då reglerna avses att implementeras redan 1 januari 2024.
För att Amount B ska medföra en förenkling är det viktigt att regelverket är enkelt och tydligt utformat. För många kvalitativa faktorer riskerar att förskjuta tvisterna från vad som anses armlängdsmässigt till vilka verksamheter som är ”baseline”. Vidare kan även modifikationer på prissättningsmatrisen innebära ytterligare komplexitet och riskera snedvridning av vad som anses armlängdsmässigt.
Det framförs även i kommentarerna till konsultationsdokumentet att det bör finnas möjlighet för företagen att under en period om exempelvis 6 till 12 månader implementera Amount B innan regelverket träder i kraft och att tillämpningen av Amount B bör vara valfri (exempelvis som en Safe harbour).
Det finns många lösa trådar i förslaget, och vi kan förvänta oss ytterligare justeringar efter att alla inhämtade kommentarer hanterats och OECD landat i vilka alternativ de väljer att gå vidare med samt hur implementeringen ska genomföras. Vår rekommendation är att multinationella koncerner med den typen av verksamhet som beskrivs ovan redan nu undersöker huruvida de kan falla in under Amount B-reglerna, och i sådant fall vad det får för konsekvenser under 2024.
Du är varm välkommen att kontakta oss på Skeppsbron Skatt om du har funderingar på hur du kan påverkas av Amount B reglerna eller om du vill veta mer om förslaget.
