Skatteverket ger i ett ställningstagande från december 2022 sin syn på vad en momsregistrering har för betydelse för klassificeringen som beskattningsbar person och rätten till avdrag för ingående moms. Ställningstagandet har föranletts av en dom från Högsta förvaltningsdomstolen (HFD 2021 ref. 52).
Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) uttalar i avgörandet att ett registreringsbeslut för moms innebär en bekräftelse på att Skatteverket vid tidpunkten för beslutet har bedömt att bolaget är skattskyldigt och bedriver ekonomisk verksamhet. När skattskyldigheten väl har fastställts skulle det strida mot principerna om skydd för berättigade förväntningar och rättssäkerheten att med retroaktiv verkan ompröva detta beslut, så länge det inte rör sig om fall av bedrägeri eller missbruk.
Enligt HFD bör en skattskyldig som lämnat in en ansökan om momsregistrering i god tro och lämnat de uppgifter som Skatteverket behöver för att kunna fatta beslut om registreringen, kunna förlita sig på att skattskyldigheten för moms består till dess att Skatteverket meddelar någonting annat.
I sitt ställningstagande för Skatteverket bl.a. fram att en registrering endast kan ge berättigade förväntningar avseende den verksamhet eller de verksamheter som tydligt framkommit i samband med anmälan om registrering.
Innebörden av de berättigade förväntningarna är enligt Skatteverket att verket inte med retroaktiv verkan kan ändra sin bedömning av att den registrerade aktören är en beskattningsbar person på grund av senare inträffade, eller uteblivna omständigheter, så som exempelvis bristande finansiering eller en affärsidé som inte går att genomföra.
Detta gäller till dess att aktören upphör med verksamheten eller till den tidpunkt då Skatteverket lämnar ett meddelande om att de ändrat uppfattning. Om verksamheten upphört och Skatteverket kan visa att detta skett vid en tidigare tidpunkt, anser Skatteverket att avdrag kan nekas retroaktivt från detta tidigare tillfälle. Skatteverket anser också att ändrad praxis kan innebära att Skatteverket med retroaktiv verkan kan neka avdrag, trots att något meddelande inte skickats direkt till den enskilda.
Skatteverket för vidare fram att verket trots ett registreringsbeslut har möjlighet att neka avdrag på någon annan grund om det finns fog för det. Registreringsbeslutet kan nämligen, enligt Skatteverket, aldrig ge en aktör berättigade förväntningar på att få avdragsrätt som strider mot momslagen och momsdirektivet. Därmed anser Skatteverket att registreringsbeslutet saknar betydelse när verksamheten består av transaktioner som är undantagna från moms eller av icke ekonomiska transaktioner.
Skatteverket framhåller att det åligger dem som är momsregistrerade att agera medvetet och försiktigt och göra kontinuerliga bedömningar av de transaktioner som görs samt hålla sig informerade om rättsläget för att upptäcka praxisändringar.
När en momsregistrerad aktör lämnar in en ändringsanmälan till Skatteverket med uppgifter om ytterligare en verksamhet som ska bedrivas, får den registrerade inte någon bekräftelse på att den tillkommande verksamheten ingår i den tidigare godtagna ekonomiska verksamheten. Den tillkommande verksamheten omfattas därmed enligt Skatteverket inte av några berättigade förväntningar och Skatteverket anser sig därför kunna neka avdrag för ingående moms avseende den tillkommande verksamheten. Detta gäller även om Skatteverket skickar ut information om att registrering för nya SNI-koder skett.
Vår kommentar:
Domen HFD 2021 ref. 52 har sedan den meddelades åberopats i åtskilliga processer med varierande framgång och det är välkommet att Skatteverket ger sin syn på hur verket anser att domen ska tolkas. Vi anser dock att Skatteverket gör en alltför snäv tolkning av avgörandets tillämplighet och i ställningstagandet meddelas härutöver en rad omständigheter som begränsar de situationer då de registrerade är skyddade från att retroaktivt vägras avdragsrätt för ingående moms.
Skatteverkets kringgående av skyddet från retroaktivt nekat avdrag för aktörer som agerat i god tro framstår som svårförenligt med HFD:s uttalande om att principerna om skydd för berättigade förväntningar och rättssäkerhet är lika relevanta oavsett vilka skäl som Skatteverket har för att ompröva skattskyldigheten.
Vi noterar härutöver att Kammarrätten i Stockholm i en dom från 21 december 2022 ger uttryck för en generösare tolkning av HFD-avgörandet än Skatteverket. I målet hade ett bolag enligt äldre regelverk ansökt och beviljats status som frivilligt skattskyldig för en uthyrning av fastighet. Kammarrätten bedömde att uthyrningen inte uppfyllde de materiella kraven för frivillig skattskyldighet men att bolaget, som lämnat in sin ansökan om frivillig skattskyldighet i god tro samt medgivits skattskyldighet baserat på denna ansökan, haft en berättigad förväntan att uthyrningen uppfyllde kraven för frivillig skattskyldighet. Bolaget kunde därmed enligt kammarrätten inte med retroaktiv verkan nekas avdrag för ingående moms kopplad till uthyrningen, trots att någon momspliktig verksamhet egentligen aldrig bedrivits.
