Bakgrund
Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har i en dom den 13 oktober fastställt ett förhandsbesked från Skatterättsnämnden avseende värdering av fordringar som skattemässigt klassificeras som lagertillgångar.
Frågan i målet ställdes av ett bolag vars verksamhet består i att förvärva portföljer av förfallna konsumentfordringar. Redovisningsmässigt hade bolaget klassificerat fordringarna som finansiella anläggningstillgångar och värderat dessa till upplupet anskaffningsvärde. Detta värde motsvarade nuvärdet av förväntade kassaflöden beräknat med ledning av en effektivränta som fastställs vid förvärvet av fordringarna.
Vid inkomstbeskattningen togs fordringarna upp till samma värde som i redovisningen (dvs. upplupet anskaffningsvärde). Skatteverket godtog inte bolagets värdering och motiverade detta med att upplupet anskaffningsvärde inte är ett värde som godtas som lagervärde vid beskattningen.
Skatterättsnämnden
Det allmänna ombudet hos Skatteverket ansökte om förhandsbesked hos Skatterättsnämnden för att få svar på om upplupet anskaffningsvärde är ett värde som omfattas av de skattemässiga reglerna om lagervärdering i 17 kap. 3 § inkomstskattelagen (IL).
Av bestämmelsen i IL följer att en lagertillgång inte får värderas till lägre värde än det lägsta av anskaffningsvärdet och nettoförsäljningsvärdet och att man med dessa värden, enligt 17 kap. 2 § IL, avser detsamma som i 4 kap. 9 § andra och tredje styckena årsredovisningslagen.
Skatterättsnämnden inhämtade ett yttrande från Bokföringsnämnden som konstaterade att upplupet anskaffningsvärde är ett begrepp som inte förekommer i årsredovisningslagen, men däremot i nämndens kompletterande normgivning BFNAR 2012:1, Årsredovisning och koncernredovisning (K3). I punkt 11.10 definieras upplupet anskaffningsvärde som instrumentets förväntade kassaflöden diskonterade med den effektivränta som beräknades vid anskaffningstillfället. Bokföringsnämnden konstaterade därvid att upplupet anskaffningsvärde är en metod för att bestämma anskaffningsvärdet enligt 4 kap. 9 § andra stycket årsredovisningslagen.
Skatterättsnämnden beslutade mot bakgrund av Bokföringsnämndens yttrande att fordringarna fick tas upp till upplupet anskaffningsvärde vid beskattningen.
Det allmänna ombudet hos Skatteverket överklagade förhandsbeskedet och yrkade att HFD skulle fastställa detta.
Högsta förvaltningsdomstolen
HFD gjorde ingen annan bedömning än Skatterättsnämnden, vilket innebär att upplupet anskaffningsvärde får användas vid tillämpningen av 17 kap. 3 § IL eftersom det omfattas av definitionen av anskaffningsvärde i 4 kap. 9 § andra stycket årsredovisningslagen.
Vår kommentar
Upplupet anskaffningsvärde för en finansiell tillgång är det finansiella instrumentets förväntade kassaflöden diskonterade med den effektivränta som beräknades vid anskaffningstillfället. Det bokförda värdet på den finansiella tillgången kan därmed komma att understiga förvärvspriset. Tillgången tas dock aldrig upp till ett värde överstigande förvärvspriset.
Det fastställda förhandsbeskedet klargör rättsläget och eliminerar den osäkerhet som har funnits hos företag som värderar lagertillgångar till upplupet anskaffningsvärde.
Enligt vår mening är domen korrekt eftersom lagerreglerna i 17 kap. IL hänvisar till definitionerna i årsredovisningslagen, vilka i sin tur klargörs genom Bokföringsnämndens kompletterande normgivning. Utfallet i HFD var också väntat mot bakgrund av Bokföringsnämndens yttrande till Skatterättsnämnden att upplupet anskaffningsvärde ryms i årsredovisningslagens definition av anskaffningsvärde.
Tveka inte att höra av dig till din rådgivare hos Skeppsbron Skatt om du vill diskutera närmare.
