Bakgrund och sammanfattning
Den 26 februari publicerade Finansdepartementet en promemoria med förslag till ändring av de s.k. CFC-reglerna (Controlled Foreign Company) i kapitel 39 a i inkomstskattelagen. Förslaget bygger delvis på Skatteverkets förslag på uppdatering av den s.k. ”vita listan”, som lämnades tidigare i år. Därutöver föreslås en utvidgning av reglerna med syfte att dessa ska träffa fler situationer.
Nuvarande regler
Kortfattat innebär dagens CFC-regler att delägare av utländska juridiska personer i vissa fall beskattas för den utländska juridiska personens nettoinkomst. Beskattningen sker löpande och aktualiseras om den utländska juridiska personens inkomster är lågbeskattade i det land där den juridiska personen har hemvist. Inkomster anses vara lågbeskattade om skatten är lägre än 12,1 procent, beräknad enligt svenska regler. Om den juridiska personen är lågbeskattad men finns i ett land som omfattas av den s.k. ”vita listan” undantas delägaren från CFC-beskattning av hela eller vissa specifika delar av den juridiska personens inkomst. Vidare finns ett undantag som innebär att CFC-beskattning, oavsett det ovanstående, uteblir om den utländska juridiska personen har hemvist inom EES och har en verklig etablering i sin hemviststat (dvs. bolag med tillräcklig substans).
Förslag om utökning av CFC-beskattningen
För att en delägare ska bli föremål för CFC-beskattning måste antingen delägaren ensam äga minst 25 procent, eller någon i delägarens intressegemenskap kontrollera minst 50 procent av den utländska juridiska personens kapital eller röster. Enligt Finansdepartementets förslag ska gränsen för ägande inom en intressegemenskap sänkas från dagens 50 till 25 procent. Ändringen innebär att delägare som ingår i mer utspädda ägarkonstellationer kommer att beskattas och reglerna kommer därmed att omfatta fler delägare än enligt dagens regler.
Utöver sänkningen av ägarandelen föreslås också en uppdaterad vit lista. Uppdateringen har två noterbara förändringar. För det första kommer fler länder att helt eller delvis tas bort från listan, vilket innebär att nettoinkomster hos juridiska personer som finns i dessa länder kommer att vara skattepliktiga för delägare i Sverige. Ett noterbart exempel är Malta, som helt utesluts från listan. Delägare av juridiska personer belägna på Malta kommer således vara skatteskyldiga för hela sin andel av den juridiska personens nettoinkomst. Andra länder som utesluts är Italien, Belgien, Turkiet, Cypern, Liechtenstein och Portugal beträffande inkomster som varit föremål för s.k. NID-avdrag (notional interest deduction). Nya länder som utesluts avseende inkomster från bank- och finansieringsrörelse är Frankrike, Österrike, Ryssland och Nederländerna.
För det andra införs särskilda undantag från vita listan vad gäller royalties och andra inkomster från immateriella rättigheter, på samma sätt som sedan tidigare funnits för inkomster från bank- och finansieringsrörelse. CFC-beskattning ska inträda när sådana inkomster beskattas lägre än enligt den vanliga inkomstskatten i den utländska staten. Detta innebär att s.k. ”IP-boxar”, dvs. särskilt förmånliga skatteregimer för inkomster från immateriella rättigheter, kommer att beskattas på ett hårdare sätt än tidigare.
Sammantaget innebär uppdateringen av den vita listan att delägare i fler fall kommer bli skattskyldiga för inkomster hos utländska juridiska personer i ett större antal länder och för en större andel av den juridiska personens inkomst. Det bör dock noteras att undantaget för verklig etablering inom EES behålls.
Slutsatser
Finansdepartementets promemoria innebär att området för CFC-beskattning utökas väsentligt, särskilt vad gäller förmånliga skatteregimer för särskilda inkomsttyper. Vi rekommenderar att samtliga koncerner med bolag i utlandet ser över sin koncernstruktur för att klargöra de skattemässiga effekterna av de föreslagna reglerna. Detta är särskilt viktigt för koncerner med verksamhet i lågskattejurisdiktioner eller i länder med särskilda skatteregler för t.ex. royalty och ränta. I vissa fall kan reglernas påverkan minimeras genom att den utländska juridiska personen får en starkare etablering i sin hemviststat, dvs. att substansen i bolaget stärks i sådan omfattning att man omfattas av det särskilda undantaget för verklig etablering inom EES.