Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har i dom den 19 maj 2026 (mål nr 1334–25) prövat tillämpningen av korrigeringsregeln i en situation där ett svenskt bolag, i en koncernstruktur, burit kostnader som Skatteverket ansåg uppkommit på grund av villkor som avvek från vad som skulle ha avtalats mellan oberoende parter.
Ett svenskt dotterbolag ingick ett avtal med en oberoende part som senare sades upp i förtid efter samråd med det utländska moderbolaget. Vid avtalets ingående ställde moderbolaget ut en moderbolagsgaranti. Uppsägningen ledde till skadeståndskostnader för dotterbolaget, vilka skattemässigt drogs av och därefter kompenserades av ett ovillkorat aktieägartillskott från moderbolaget.
Dotterbolagets verksamhet bedrevs enligt ett omvandlingsavtal varigenom dotterbolaget mottog råprodukter från ett koncernbolag som de sedan levererade färdiga produkter till. För detta erhöll dotterbolaget ersättning från koncernbolaget motsvarande dotterbolagets kostnader för omvandlingen och ett vinstpåslag. Kostnaderna hänförliga till det uppsagda avtalet ingick i kostnadsunderlaget enligt omvandlingsavtalet.
Skatteverket beslutade att höja dotterbolagets resultat med ett belopp motsvarande det avdragna skadeståndet och motiverade detta huvudsakligen med att dotterbolaget inte haft finansiell kapacitet att bära risken eller haft huvudsaklig kontroll över densamma. Dessutom saknades affärsmässiga incitament att säga upp avtalet. Enligt Skatteverket förelåg en överenskommelse mellan dotterbolag och moderbolag enligt vilken skadeståndet inte skulle påverka dotterbolagets ersättning och att detta innebar villkor som avvek från armlängdsprincipen.
HFD uttalade att bedömningen enligt korrigeringsregeln tar sikte på faktiska förhållanden och inte enbart på formella avtal. Domstolen fann vidare att det förfarande mellan dotterbolaget och moderbolaget som lett till uppsägningen kunde omfattas av prövningen enligt korrigeringsregeln.
Domstolen framhöll att prövningen ska göras mot bakgrund av samtliga relevanta omständigheter, däribland den befintliga affärsmodellen och omvandlingsavtalet. Domstolen beaktade att dotterbolaget ersattes enligt en kostnadsbaserad modell, men godtog inte Skatteverkets argumentation gällande att uppsägningen av avtalet inneburit att en inkomst överförts från dotterbolaget till moderbolaget i den mening som avses i korrigeringsregeln.
Uppsägningen innebar att dotterbolagets resultat minskade och att koncernens resultat ökade, men HFD fann att förutsättningarna för att tillämpa korrigeringsregeln inte var uppfyllda. Detta eftersom det inte visats att resultatet i Sverige hade minskats genom villkor som avvek från vad oberoende parter skulle ha avtalat.
Vår kommentar
HFD:s dom klargör att korrigeringsregeln ska tillämpas restriktivt och med höga beviskrav, det krävs att Skatteverket kan visa både avvikande villkor och att dessa faktiskt har minskat resultatet i Sverige. Det räcker inte med generella resonemang om riskfördelning eller affärsmässig logik utan prövningen måste knytas till konkreta villkor eller transaktioner. Domen visar även vikten av att noggrant analysera extraordinära kostnader i en verksamhet för att säkerställa att de bärs av rätt bolag utifrån funktioner, risker och den faktiska affärsmodellen. Den illustrerar också att ett aktieägartillskott inte i sig kan neutralisera eller ”läka” en icke-armlängdsmässig prissättning.
Om ni har några frågor eller funderingar är ni varmt välkomna att kontakta oss för en diskussion.
