I vår tidigare artikel Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) ska pröva frågan om beskattningstidpunkten för orealiserade värdeförändringar på derivat som säkrar skuld i utländsk valuta redogjorde vi för den principiellt viktiga frågan som berör företag med derivatinstrument som säkrar valutarisker på lånefordringar/skulder i utländsk valuta.
Nu har HFD klargjort att orealiserade värdeförändringar på sådana derivat – och som utgör en ränteutgift eller ränteinkomst vid avdragsbegränsning för negativa räntenetton, de s.k. generella räntereglerna – ska beskattas löpande och alltså ingå i det skattemässiga resultatet det år den uppkommer, se HFD:s dom den 3 mars 2026 (mål nr 1050-25).
Bakgrund
Bolaget hade skulder i utländsk valuta som säkrades genom derivatinstrument (valutaswap). Derivatet utgjorde en kapitaltillgång och någon säkringsredovisning tillämpades inte. Efter värdering på balansdagen redovisades en valutakursförlust på skulden, medan derivatet hade en positiv värdeförändring. Den orealiserade värdeförändringen på derivatet hanterades som en ej skattepliktig intäkt i deklarationen.
Skatteverket ansåg att den orealiserade värdeuppgången på derivatet skulle behandlas som en ränteinkomst och tas upp till beskattning, trots att derivatet var en kapitaltillgång och inte hade avyttrats. För kapitaltillgångar gäller som utgångspunkt en realisationsprincip, d v s skattemässigt resultat påverkas ej av exempelvis ned- eller uppskrivningar av diverse värdepapper, utan först då realisation av resultat genom avyttring sker. Bolaget påfördes även skattetillägg.
Bolaget överklagade skattetillägget och menade att någon oriktig uppgift inte hade lämnats eftersom det saknades lagstöd för att beskatta den orealiserade värdeförändringen på derivatet.
Kammarrättens slutsats var att räntereglerna skulle tolkas som så att derivatet ska värderas vid balansdagen, men att detta bara gäller vid tillämpningen av räntereglerna. Något lagstöd för att beskatta den orealiserade värdeförändringen på derivatet menade kammarrätten fanns inte. Någon oriktig uppgift hade därför inte lämnats och skattetillägg kunde inte tas ut.
HFD:s dom
Frågan som HFD hade att ta ställning till var om räntereglerna innebär att värdeförändringar på derivatinstrument som utgör kapitaltillgångar och säkrar lånefordringar/skulder i utländsk valuta, och som därmed ska anses utgör ränteutgift/inkomst, även ska tas upp till beskattning löpande eller beskattas först vid avyttring.
HFD konstaterade att orealiserade värdeförändringar på sådana derivat som enligt räntereglerna är en ränteutgift/inkomst, ska räknas till det skattemässiga resultat det beskattningsår som den uppkommer. Skälen till HFD:s bedömning var i huvudsak följande.
- I de generella räntereglerna anges att derivatet ska värderas till valutakursen vid balansdagens utgång och att värdeförändringen ska anses vara en ränteutgift/inkomst. HFD menade att regelns utformning anger både klassificeringen av vad som utgör ränteutgift/inkomst, men också hur denna ska periodiseras skattemässigt. Lagtextens ordalydelse utesluter inte heller enligt HFD en sådan tolkning.
- En förutsättning för att en ränteutgift/inkomst ska kunna ingå i ett visst års räntenetto är att den också måste tas upp respektive dras av samma beskattningsår.
- Systematiken i regelverket, inklusive kopplingen till den justerade regeln om tillgångens skattemässiga anskaffningsutgift, kan inte förstås på annat sätt än att den orealiserade värdeförändringen som ska ingå i räntenettot också ska beskattas löpande – dvs. ingå i det skattemässiga resultatet samma beskattningsår som den uppkommit.
- En annan tolkning skulle göra regeln om att orealiserade värdeförändringar på derivatet ska ses som ränteutgift/inkomst som verkningslös.
HFD beviljade endast prövningstillstånd i själva beskattningsfrågan. Kammarrättens dom om att skattetillägg inte kunde tas ut står därmed fast.
Våra kommentarer
Vi välkomnar HFD:s dom och att rättsläget nu är klarlagt.
För de bolag/koncerner som, i likhet med förhållandena i rättsfallet, säkrar valutarisken på lånefordringar/skulder med derivat, ska de orealiserade värdeförändringarna på derivatet ingå i beräkningen av räntenettot och även påverka beskattningen löpande.
HFD:s slutsatser är inte oväntade. En annan bedömning hade lett till ett ytterst otillfredsställande resultat och en omotiverad skillnad i beräkning/avdrag av räntenetton respektive beskattningen.
Det ska även tilläggas att orealiserade värdeförändringar på sådana derivat som säkrar lånefordringar/skulder i utländsk valuta ska påverka beskattning löpande, oavsett företagets avdragsrätt enligt räntereglerna. Även företag med ett positivt räntenetto eller negativt räntenetto lägre än 5 mkr enligt förenklingsregeln, måste alltså beakta att orealiserade värdeförändringar på derivatet ska tas upp till beskattning.
I andra säkringar, dvs. derivat som är kapitaltillgångar men som inte säkrar valutarisken på lånefordringar/skulder, gäller fortfarande huvudregeln att värdeförändringen på derivatet ska beskattas först vid avyttring (dvs. när de realiseras). Läs gärna vår tidigare artikel, Ett ränteswapavtal som har ersatts av nya avtal med andra villkor har ansetts avyttrat.
Om ni har frågor eller funderingar om vad detta innebär för ert företags/koncernens hantering och position gällande derivat som säkrar valutarisken på skulder/lånefordringar, samt hur detta ska hanteras i deklarationen, är ni givetvis välkomna att kontakta oss.
