Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har bedömt att det inte krävs ett avtal om arbete för att arbetsgivaravgifter ska utgå på en ersättning. Det räcker att ersättningen har ett samband med ett utfört arbete. Domen där frågan kommit upp avser de rabatter/premier som lämnas till barn som säljer jultidningar.
Målet rör ett jultidningsföretag som erbjuder sina produkter genom ett utskick till ett stort antal hushåll med barn. I utskicket uppmuntras barn att sälja jultidningar (ta upp beställningar). En liten andel av hushållen återkom efter en tid med beställningar av bolagets produkter. Bolaget levererade sedan de beställda produkterna tillsammans med en faktura.
Bolaget lämnar en progressiv rabatt på beställningarna; ju högre värde på beställningen, desto större rabatt. Rabatten kan, enligt ett särskilt poängsystem, användas för att förvärva premier från bolaget. Frågan i målet var om dessa rabatter/premier kunde ses som ersättning för arbete enligt 2 kap. 10 § socialavgiftslagen (2000:980).
Bolaget argumenterade för att rabatten baserades på den beställning som gjordes oavsett om något arbete hade utförts eller inte och att det inte var fråga om ersättning för arbete. Bolaget menade också att en förutsättning för att det skulle kunna vara fråga om ersättning för arbete var att det fanns någon form av avtal om en arbetsinsats, vilket det inte fanns.
Sedan tidigare var det klart att det inte måste finnas ett formellt anställnings- eller uppdragsavtal för att det skulle kunna finnas en skyldighet att betala arbetsgivaravgifter. HFD har i domen klargjort att det väsentliga för avgiftsskyldigheten är att ersättningen har sin grund i en arbetsinsats för bolagets räkning. Vad som krävs för att man ska agera för någons räkning är inte självklart, men med HFD:s klargörande framgår det att avgiftsskyldigheten inte förutsätter att det finns ett avtal om arbete mellan utbetalaren och mottagaren av ersättningen. Det är alltså möjligt att agera för någons räkning utan att det föreligger ett avtal om detta. Det räcker att det föreligger ett samband mellan ersättning och arbetsinsats.
Domen innebär att arbetsgivaravgifter kan behöva betalas i situationer där varken utbetalaren eller mottagaren har ansett att arbete utförts för utbetalarens räkning. En följd av domen är också att arbetsgivaravgifter har utgått på beställningar av varor som beställaren använder för eget bruk.
Det är svårt att förutse vilket genomslag domen kan få, men det är rimligt att anta att alla de aktörer som riktar sig till ungdomar och uppmuntrar dessa att sälja produkter för att tjäna pengar (till exempelvis skolresor eller det egna idrottslaget) nu riskerar att behöva betala arbetsgivaravgifter på den ersättning som ungdomarna får.
En ytterligare effekt av HFD:s dom är att de bolag som blir avgiftsskyldiga måste lämna kontrolluppgifter eller uppgifter på individnivå i arbetsgivardeklarationen. Detta gäller trots att många av barnen antagligen har så låga inkomster att de i praktiken inte ska betala inkomstskatt.
