Den 5 oktober 2021 publicerade regeringen propositionen om förenklade regler om tjänsteställe och skattefri ersättning vid tillfälliga anställningar och uppdrag. I korthet innebär förslaget att samma ”tysta kvittning” som idag görs vid tjänsteresor, också ska tillämpas vid tillfällig anställning eller uppdrag på annan ort. Syftet med förenklingen är att uppnå skattemässig neutralitet mellan olika anställningsformer och minska den administrativa bördan, något som aktualiserats i krissituationer såsom olyckor och skogsbränder. Lagförändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2022.
Tre förslag
Propositionen består av tre förslag som innebär att avdrag för ökade utgifter vid tillfällig anställning eller uppdrag på annan ort ska göras på samma sätt som för tjänsteresa om anställningen eller uppdraget är avsett att pågå i högst en månad och avståndet mellan bostaden och arbetsplatsen är längre än 50 kilometer. Förenklingen medför att ersättning för ökade utgifter undantas från beskattning hos arbetstagaren och från skatteavdrag och arbetsgivaravgifter hos arbetsgivaren, s.k. ”tyst kvittning”. Regeringen föreslår följande tre förändringar:
- Tillfälliga anställningar och uppdrag på annan ort ska i vissa fall jämställas med tjänsteresor när det gäller möjligheten att göra avdrag för ökade levnadskostnader.
- Den som är tillfälligt anställd hos en statlig myndighet, region, kommun eller kommunalförbund för att delta i en insats vid en specifik händelse i Sverige i form av olycka, kris, krig, krigsfara eller annan liknande situation ska anses ha tjänstestället i bostaden.
- Kostnadsersättningar ska normalt bli skattefria även för begränsat skattskyldiga personer vid tillfälliga anställningar eller uppdrag i högst en månad och vid tillfälligt arbete under vissa samhällsinsatser.
Kort bakgrund till förslaget
De löner, förmåner, kostnadsersättningar och andra inkomster en arbetstagare eller uppdragstagare erhåller på grund av sin tjänst tas upp som intäkt medan utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster dras av som kostnad. Kostnadsersättningar omfattar traktamentsersättning och ersättning för resa och boende, ersättningar som i regel är skattepliktiga. En arbetstagare eller uppdragstagare kan ha ökade utgifter i samband med sitt uppdrag eller sin resa. Enligt huvudregeln får inte den skattskyldige göra avdrag för levnadskostnader och liknande utgifter förutom när personen har skilda bostads- och arbetsorter. Avdrag får således göras för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa, tillfälligt arbete och dubbel bosättning.
I det nuvarande systemet redovisas kostnadsersättningar på olika sätt om arbetstagaren eller uppdragstagaren är på tjänsteresa eller om det är fråga om en tillfällig anställning på annan ort. Betalas kostnadsersättning i samband med tjänsteresa är den undantagen från beskattning hos arbetstagaren genom att den kan betalas ut av arbetsgivaren utan skatteavdrag, som tidigare nämnts s.k. tyst kvittning. Kostnadsersättningen undantas även från arbetsgivaravgifter hos arbetsgivaren. Anledningen till detta är att arbetstagarens tjänsteställe och vanliga verksamhetsort inte förändras i samband med tjänsteresan. Arbetstagaren eller uppdragstagaren får därför göra avdrag för merkostnader eftersom han/hon befinner sig på en annan ort än tjänstestället. Vid en tillfällig anställning eller vid ett uppdrag på annan ort, anses tjänstestället i stället vara platsen där arbetet utförs vilket i sin tur leder till att den kostnadsersättning som betalas ut ses som skattepliktig lön hos arbetstagaren eller uppdragstagaren och utgör underlag för skatteavdrag och arbetsgivaravgifter hos arbetsgivaren.
Tillfälliga anställningar och uppdrag på annan ort jämställs med tjänsteresor
Som nämnts ovan föreslår regeringen att ökade kostnader för logi, resor, måltider och småutgifter vid tillfällig anställning eller uppdrag på annan plats än bostaden ska göras på samma sätt som för tjänsteresa, om anställningen eller uppdraget är avsett att pågå i högst en månad, och avståndet mellan bostaden och arbetsplatsen är längre än 50 kilometer.
De nuvarande reglerna om tjänsteställe innebär att arbetstagare med olika anställningsformer men med samma arbetsmönster behandlas olika vid utbetalning av kostnadsersättning. Exempelvis kan reglerna innebära att en tillfälligt anställd arbetstagare anses ha sitt tjänsteställe på den tillfälliga arbetsorten medan en tillsvidareanställd arbetstagare anses vara på tjänsteresa. De tillfälligt anställda arbetstagarna eller uppdragstagarna missgynnas eftersom de inte genom tillämpning av tyst kvittning erhålls skattefri kostnadsersättning i den utsträckning som tillsvidareanställda. Målet med regeringens förlag är således att de skattemässiga skillnader som föreligger vid betalning av kostnadsersättningar till arbetstagare med olika anställningsformer ska undanröjas. För att uppnå en likabehandling föreslår regeringen att kostnadsersättningar bör omfattas av bestämmelserna om tyst kvittning. Kostnadsersättning som motsvarar sådana kostnader som en tillfälligt anställd har rätt att få avdrag för vid beskattning bör därför inte vara underlag för skatteavdrag eller arbetsgivaravgifter hos arbetsgivaren, och inte heller underlag för beskattning hos arbetstagaren eller uppdragstagaren.
Personer som tillfälligt anställs av offentlig sektor för arbete vid vissa samhällsinsatser ska anses ha tjänstestället i bostaden
Tillsvidareanställda arbetstagare anses normalt ha sitt tjänsteställe på den plats där de utför sitt vanliga arbete. Arbetsgivaren kan således tillämpa bestämmelserna om tyst kvittning vid utbetalning av kostnadsersättning om en sådan arbetstagare tillfälligt arbetar på annan ort för att hantera en specifik händelse. Personer som tillfälligt anställs för motsvarande syften på annan ort kan som regel inte tillämpa tyst kvittning, om bostaden anses som tjänsteställe trots att uppdragen pågår under en begränsad tid. Personer som tillfälligt anställs vid sådana samhällsinsatser anses i stället ha sitt tjänsteställe på den plats där de utför det tillfälliga arbetet. Ersättning för ökade utgifter för logi, resor, måltider m.m. beskattas därför som lön. Följden av detta blir att ersättningen för ökade utgifter undantas från beskattning hos arbetstagaren eller uppdragstagaren samtidigt som ersättningen undantas från skatteavdrag och arbetsgivaravgifter hos arbetsgivaren.
Skattefria kostnadsersättningar till begränsat skattskyldiga personer vid tillfälliga anställningar eller uppdrag och vid vissa samhällsinsatser
Regeringen har även föreslagit att kostnadsersättning till begränsat skattskyldiga personer (d.v.s. de som betalar s.k. ”SINK-skatt”, Särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, på sin tjänsteinkomst från Sverige) som betalas i samband med tillfällig anställning eller uppdrag på annan ort i högst en månad, och som inte utgör underlag för skatteavdrag, ska vara undantagen från skatteplikt. I nuvarande regler behandlas inte kostnadsersättning som betalas till obegränsat och begränsat skattskyldiga från tredjeland på samma sätt. För att åstadkomma en likabehandling av obegränsade och begränsade arbetstagare menar regeringen att kostnadsersättningar i samband med tillfälliga anställningar och uppdrag som inte är underlag för skatteavdrag bör vara skattefria. Regeringen föreslår att detta bör tillämpas oavsett om arbetstagaren är bosatt i ett EES-land, Schweiz eller tredjeland.
