Utfasningen av de så kallande interbankräntorna (eng. Interbank Offered Rates, IBOR) närmar sig snabbt.
Internbankräntor används som referensräntor för rörliga räntor som förekommer i låneinstrument. De har under lång tid fått kritik för att de kan vara enkla att påverka och manipulera då internbankräntor bygger på inrapporterade räntor som banker kräver vid utlåning mellan varandra, även i det fall det inte finns någon underliggande transaktion.
EU och andra regulatoriska organisationer beslutade därmed om den så kallade referensräntereformen som syftar till att ersätta interbankräntorna med andra referensräntor som är baserade på verkliga transaktioner.
Den vanligaste referensräntan, Libor (London bank offered rate), som inte bara är en referensränta för brittiska pund utan också beräknas för flera andra valutor, så som amerikanska dollar, euro osv kommer att upphöra den 31 december 2021. Detta gäller för samtliga valutor förutom för vissa Libor-räntor i amerikanska dollar där utfasning sker först 30 juni 2023.
Vår kommentar
Utfasningen av Libor-räntorna, och i framtiden även andra interbankräntor, kommer ha en signifikant påverkan och medföra förändringar. En av dessa förändringar är att basen för räntebetalningar i finansiella instrument med rörlig ränta kommer att ändras. Basen för räntebetalningarna innehåller ofta flera olika komponenter varav referensränta (exempelvis en Libor-baserad referensränta) är en. Givet att Libor-räntorna kommer fasas ut inom kort (och även andra referensräntor i framtiden) behöver samtliga referensräntor som tillämpas i låneavtal, policys gällande internprissättning, värderingsmodeller etc. ersättas med nya transaktionsbaserade referensräntor inom kort.
Byte av referensränta kräver dock en djupare analys eftersom denna förändring har såväl skattemässiga och redovisningsmässiga effekter som måste beaktas.
Vi diskuterar gärna dessa förändringar och dess påverkan för er i mer detalj över ett möte.
