Efter att Högsta förvaltningsdomstolen begärt ett förhandsavgörande underkände EU-domstolen i november 2020 de svenska jämkningsreglerna. (Mål C-787/18, Sögård Fastigheter AB). Högsta förvaltningsdomstolen har nu, den 24 juni 2021, meddelat dom i målet (4302-17 Sögård Fastigheter AB).
I målet hade ett företag (”bolag 1”) dragit av moms på investering i en fastighet som omfattades av frivillig skattskyldighet. Bolag 1 överlät fastigheten till ett annat bolag (Sögård fastigheter) som övertog den frivilliga skattskyldigheten och jämkningsskyldigheten. Sögård fastigheter överlät senare fastigheten till två privatpersoner. I samband med denna andra överlåtelse ålade Skatteverket Sögård fastigheter att genom jämkning betala tillbaka den moms som bolag 1 dragit av i samband med sina investeringar i fastigheten.
Sögård fastigheter motsatte sig detta då bolaget, mot bakgrund av EU-domstolens dom i mål C-622/11 Pactor Vastgoed, menade att det inte kunde bli återbetalningsskyldigt för moms som den tidigare ägaren dragit av. Efter att förvaltningsrätten gett Skatteverket rätt fann kammarrätten att bolaget, enligt EU-domstolens praxis, inte kunde åläggas att återbetala ingående moms som säljaren dragit av, oavsett om det var fråga om en verksamhetsöverlåtelse eller ett rent fastighetsförvärv. Efter att Skatteverket överklagat begärde Högsta förvaltningsdomstolen förhandsavgörande från EU-domstolen. Frågan som Högsta förvaltningsdomstolen ställde var om köparen av en fastighet kan åläggas att, vid ett senare tillfälle då användningen ändras, jämka ett momsavdrag som säljaren gjort men som säljaren vid överlåtelsen inte har jämkat eftersom köparen skulle använda fastigheten i momspliktig verksamhet.
I sin dom kommer EU-domstolen till slutsatsen att jämkning hos annan än den som ursprungligen yrkat avdraget inte är förenlig med momsdirektivet. EU-domstolen underkände därigenom de svenska reglerna om övertagande av jämkning vid fastighetsöverlåtelse.
I sin begäran om förhandsavgörande frågade Högsta förvaltningsdomstolen även om bedömningen ovan skulle påverkas av om överlåtelsen av fastigheten gjordes inom ramen för en momsmässig verksamhetsöverlåtelse. Då det i målet inte klargjorts om överlåtelsen skett inom ramen för en verksamhetsöverlåtelse avvisade EU-domstolen denna fråga, då EU-domstolen bedömde den som hypotetisk.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar i sin dom att det genom EU-domstolens besked är klarlagt att mervärdesskattedirektivet inte ger stöd för att ålägga den som förvärvat en fastighet en skyldighet att jämka ett avdrag för ingående skatt som gjorts av en tidigare ägare av fastigheten. Sörgård fastigheter kan således inte åläggas att jämka den tidigare ägarens avdrag med hänvisning till att fastigheten omfattades av frivillig skattskyldighet och att jämkningsskyldigheten på den grunden togs över av bolaget vid förvärvet.
Vidare konstaterar Högsta förvaltningsdomstolen att EU-domstolen inte besvarat frågan om jämkningsskyldigheten kan överlåtas vid en verksamhetsöverlåtelse. Det är därmed inte klarlagt om den svenska regleringen i det avseendet är förenlig med direktivet. I målet blir det dock aktuellt att ta ställning till den frågan först om det kan fastställas att det har skett en verksamhetsöverlåtelse.
Eftersom det är Skatteverket som påstår att bolagets förvärv har skett genom en verksamhetsöverlåtelse så är det Skatteverket som har bevisbördan för att så är fallet. Skatteverket har hävdat att det förhållande att den frivilliga skattskyldigheten har övergått på bolaget vid förvärvet innebär att en verksamhetsöverlåtelse har skett. Högsta förvaltningsdomstolen anser dock att ett sådant synsätt inte är förenligt med EU-domstolens praxis, där det framgår att frågan om en verksamhetsöverlåtelse har skett ska avgöras utifrån en helhetsbedömning av omständigheterna i det enskilda fallet.
Eftersom Skatteverket inte har lagt fram någon utredning om de närmare omständigheterna kring fastighetsförvärvet är det inte visat att förvärvet har skett genom en verksamhetsöverlåtelse.
Vår kommentar
I och med Högsta förvaltningsdomstolens avgörande är det nu klarlagt att köparen av en fastighet inte kan åläggas en skyldighet att jämka tillbaka moms som säljaren har dragit av om köparen senare ändrar användningen av fastigheten. Har säljaren överfört jämkningsskyldigheten med stöd av svensk lagstiftning är det vår uppfattning att inte heller säljaren i det fallet kan åläggas att jämka tillbaka momsavdraget, eftersom direkt effekt av EU-rätten inte kan åberopas till nackdel för säljaren. Det går dock inte att helt utesluta att Skatteverket försöker lägga ansvaret på säljaren.
Eftersom inte heller Högsta förvaltningsdomstolen funnit anledning att ta ställning till om bedömningen hade blivit annorlunda om det hade varit fråga om en verksamhetsöverlåtelse så är det fortfarande oklart vad som gäller när fastighetsöverlåtelsen ingår i eller utgör en verksamhetsöverlåtelse. Vi kan dock notera att den svenska lagstiftningen har skilda regleringar för verksamhetsöverlåtelser och överlåtelser av fastigheter som omfattas av frivillig skattskyldighet. Vi konstaterar också att Högsta förvaltningsdomstolen anser att enbart det faktum att förvärvaren övertar den frivilliga skattskyldigheten och således har avsikten att fortsätta att hyra ut fastigheten inte i sig innebär att en verksamhetsöverlåtelse har skett, utan att samtliga omständigheter måste vägas in.
