HFD nekar utrangeringsavdrag när en byggnad inte har rivits i sin helhet

Högsta förvaltningsdomstolen har den 17 mars 2021 meddelat sin dom (4044-19) i frågan om utrangeringsavdrag kan medges trots att inte hela byggnaden har rivits.

Bakgrunden var att ett fastighetsägande bolag hade rivit betydande delar av en byggnad. Vissa delar hade rivits i sin helhet och i övrigt återstod efter rivningen endast bärande konstruktionsdelar som återanvänts vid till- och ombyggnad. Bolaget begärde utrangeringsavdrag för byggnadens restvärde alternativt för den del av restvärdet som beräknades avse de rivna delarna. Skatteverket medgav inte avdrag mot bakgrund av att byggnaden inte rivits i sin helhet.

Av lagtexten framgår att anskaffningsvärdet på en byggnad ska dras av genom årliga värdeminskningsavdrag. Om en byggnad utrangeras ska avdrag göras för den del av anskaffningsvärdet som inte dragits av tidigare (restvärdet). Enligt förarbetena torde rätt till utrangeringsavdrag föreligga när en byggnad blivit obrukbar för sitt ändamål. Vidare framgår av förarbetena att det ligger i sakens natur att en utrangering måste framstå som definitiv för att den ska kunna beaktas i skattesammanhang.

HFD tolkar förarbetsuttalandet om att en rivning ska vara definitiv som att byggnaden fortsättningsvis inte kan eller kommer att användas i ägarens verksamhet och att för utrangeringsavdrag krävs därför att byggnaden rivs i sin helhet eller att i vart fall så gott som hela byggnaden rivs. Mot bakgrund av att delar av den tidigare byggnadens konstruktion återanvänts anser HFD att utrangeringen inte var definitiv, varför utrangeringsavdrag nekas. HFD ansåg även att det saknas lagstöd för att fördela en byggnads restvärde på rivna och intakta delar. Utrangeringsavdrag för en del av byggnadens restvärde kan därmed inte heller medges.

Vår kommentar

Enligt vår uppfattning medför utgången av domen en asymmetri i beskattningen. Asymmetrin består i att fullständiga rivningar och delvisa rivningar av byggnader skattemässigt hanteras olika. Vid delvisa rivningar kommer skattemässiga värdeminskningsavdrag beräknas på anskaffningsvärdet för utrivna delar, rivningskostnaderna samt anskaffningsutgiften för nyuppförda delar och innebär en förskjutning av avdragstidpunkten för rivningskostnaderna jämfört med fullständiga rivningar.

Förskjutningen av avdragstidpunkt är enligt vår mening inte bara svår att motivera systematiskt utan riskerar även att hämma utvecklingen av befintligt fastighetsbestånd.

Se vår tidigare kommentar från när HDF meddelade PT här.