EU-domstolen har i en dom den 20 januari 2021 (C- 484/19) funnit att de svenska ränteavdragsbegränsningsregler som infördes 2013 strider mot etableringsfriheten. Magnus Larsén från Skeppsbron Skatt förde det svenska bolagets talan i EU-domstolen.
De aktuella reglerna innebär att det finns vissa begränsningar i avdragsrätten för ränteutgifter som avser skulder till företag som ingår i samma intressegemenskap (24 kap. 10 a–10 f §§ inkomstskattelagen). Enligt 24 kap. 10 d § inkomstskattelagen får dock ränteavdrag avseende lån från ett närstående företag medges om inkomsten som motsvarar ränteutgiften skulle ha beskattats med minst tio procent i den stat där det företag inom intressegemenskapen som faktiskt har rätt till inkomsten hör hemma (tioprocentsregeln), samtidigt som skuldförhållandet inte huvudsakligen har etablerats för att intressegemenskapen ska erhålla en väsentlig skatteförmån (undantagsregeln).
Reglerna kom till för att förhindra aggressiv skatteplanering med ränteavdrag som riskerade att urholka det svenska beskattningsunderlaget. Reglernas utformning och tillämpning har dock inneburit att även rent affärsmässiga skuldförhållanden träffats. Reglerna har medfört att svenska företag generellt sett har svårare att erhålla avdrag för räntor på lån från utländska koncernbolag än för räntor på lån från svenska koncernbolag.
Målet i EU-domstolen rörde ett svenskt bolag som med stöd av undantagsregeln nekats avdrag för räntekostnader som betalats till ett franskt koncernbolag med underskott genererade i den franska koncernen. Fråga i målet var om undantagsregeln medför en otillåten inskränkning av etableringsfriheten.
EU-domstolen besvarade frågan på följande sätt.
Artikel 49 FEUF ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning, såsom den i det nationella målet, enligt vilken ett bolag med hemvist i en medlemsstat inte får göra avdrag för ränta som utbetalats till ett koncernbolag med hemvist i en annan medlemsstat på den grunden att det huvudsakliga skälet till att skuldförhållandet har uppkommit anses vara att intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån, när en sådan skatteförmån inte skulle anses föreligga om båda bolagen hade haft hemvist i den förstnämnda medlemsstaten, eftersom de då hade omfattats av bestämmelserna om koncernbidrag.
EU-domstolen slog inledningsvis fast att en restriktion förelåg, eftersom om den franska räntemottagaren haft hemvist i Sverige skulle räntan ha varit avdragsgill. En sådan skillnad inverkar negativt på bolags möjlighet att utöva sin etableringsfrihet. Enligt domstolen kunde restriktionen varken rättfärdigas av intresset att bekämpa skatteundandragande och skatteflykt eller behovet av att säkerställa fördelningen av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna (inte heller beaktade tillsammans).
Enligt Skeppsbron Skatt är domskälen välmotiverade och tydliga samt följer sedan länge fastlagd praxis från EU-domstolen.
EU-domstolens dom berör ett stort antal företag som har nekats ränteavdrag. Flertalet av Skatteverkets beslut har överklagats eller kan komma att överklagas av de berörda bolagen. Enligt Skatteverkets beräkningar uppgår de felaktigt nekade ränteavdragen till 10–15 miljarder kronor per år från och med 2013. Även de nuvarande ränteavdragsbegränsningsreglerna som trädde i kraft 2019 kan ifrågasättas med stöd av EU-domstolens avgörande. Nu väntar ett arbete för många företag att i sina processer visa att EU-domen också är tillämplig i deras fall.
Redan 2011 prövade Högsta förvaltningsdomstolen om de ursprungliga ränteavdragsbegränsningsreglerna (som trädde ikraft 2009) var förenliga med EU-rätten. Högsta förvaltningsdomstolen avgjorde frågan utan att begära förhandsavgörande från EU-domstolen och kom då fram till att reglerna inte stod i strid med EU-rätten. Skeppsbron Skatt har varit kritisk till att förhandsavgörande inte redan då begärdes från EU-domstolen, och det kan mot bakgrund av EU-domstolens dom också ifrågasättas om de äldre reglerna också stred mot etableringsfriheten.
Även om det är beklagligt att det har tagit många år att få frågan prövad är det välkommet att EU-domstolen slutligen fått möjlighet att pröva i vart fall 2013 års reglers förenlighet med EU-rätten.
Hör gärna av er till oss för rådgivning avseende frågor som aktualiseras med anledning av EU-domstolens dom.
