Ställningstagande från Skatteverket om avdragsrätt för holdingbolag och riskkapitalbolag

Skatteverket har den 7 oktober 2016 publicerat ett ställningstagande där man redovisar sin syn på hur avdragsrätten för ingående moms ska hanteras hos aktiva respektive passiva holdingbolag samt riskkapitalbolag. Skeppsbron Skatt redogör nedan för huvudbeståndsdelarna i ställningstagandet samt redovisar sin syn på frågeställningarna.

Begränsad avdragsrätt om passivt ägande

Ett holdingbolag är enligt gällande praxis från EU-domstolen passivt i den mån holdingbolaget inte deltar i förvaltningen av dotterbolagen. Samma synsätt, menar Skatteverket, skall anläggas även i de fall holdingbolaget rent faktiskt deltar i förvaltningen av dotterbolaget men holdingbolaget inte tar betalt för förvaltningstjänsterna.

Enligt Skatteverket gäller följande principer såvitt avser avdragsrätten för ingående moms som belöper på allmänna kostnader i passiva holdingbolag.

  • Avdragsrätt saknas för kostnader kopplade till förvärv av nya dotterbolag i den mån innehavet kommer att bli passivt, dvs. om syftet inte är att delta i förvaltningen av dotterbolaget och att ta betalt för detta.
  • Avdragsrätten begränsas även för allmänna omkostnader, t.ex. revision, hyra, marknadsföring, börskostnader etc. Enligt Skatteverket ska utgångspunkten för bedömningen av avdragsrättens omfattning här vara att man räknar antalet dotterbolag. Om ett holdingbolag t.ex. har fem dotterbolag som det förvaltar aktivt och fem dotterbolag som innehas passivt är presumtionen den att holdingbolaget har 50 % avdragsrätt för allmänna omkostnader. Denna presumtion kan enligt Skatteverket i vissa fall frångås, t.ex. om dotterbolaget är vilande och förbrukar få resurser.

Att avdragsrätt saknas för förvärvskostnader avseende dotterbolag som ska innehas passivt följer av rådande EU-praxis och det är enligt vår mening inte mycket att säga om detta. När det däremot gäller metoden för att begränsa avdragsrätten för allmänna omkostnader delar vi för närvarande inte Skatteverkets uppfattning.

Det är nämligen enligt vår mening rimligt att anta att passiva dotterbolagsinnehav normalt förbrukar väsentligt mindre resurser än dotterbolag som holdingbolaget aktivt utför tjänster mot. Det finns därför enligt vår mening andra parametrar för att framräkna avdragsrättens omfattning som ger ett väsentligt mer rättvisande resultat såsom t.ex. nedlagd tid.

Vidare kan antas att om innehavet är helt passivt så förbrukar sannolikt holdingbolaget mycket begränsade resurser för att administrera detta innehav och då bör enligt vår mening en mycket liten (om ens någon) del av de allmänna kostnaderna allokeras till detta passiva innehav av dotterbolaget. Ytterligare en annan mer rättvisande fördelningsgrund än ”antalet” dotterbolag kan exempelvis vara omsättningen i dotterbolaget.

Begränsad avdragsrätt vid koncernintern utlåning

Skatteverket uttrycker vidare att avdragsrätten kan begränsas även i fall ett holdingbolag bedriver utlåningsverksamhet mot dotterbolagen såsom internbank/treasaryavdelning (annan momsfri verksamhet kan även aktualiseras såsom exempelvis captive-verksamhet eller annan försäkringsliknande verksamhet). En förutsättning härför är emellertid enligt Skatteverket att det är en omfattande verksamhet. Exempelvis skall ett enstaka lån till ett dotterbolag som inte kräver någon större arbetsinsats normalt inte påverka avdragsrätten hos holdingbolaget enligt Skatteverket.

Skatteverkets ställningstagande återger enligt vår mening gällande rätt i detta avseende även om vi emellanåt kan ha olika uppfattning om när den här typen av intäkter hos holdingbolaget skall ses som momsfria intäkter som skall påverka avdragsrätten hos holdingbolaget eller enbart ses som finansiella biintäkter vilka enligt gällande EU lagstiftning inte skall påverka avdragsrätten hos holdingbolaget.

Särskilt om avdragsrätt hos riskkapitalbolag och fondbolag

Skatteverket kommenterar i ställningstagandet särskilt sin syn i fråga om avdragsrätt för moms i riskkapitalbolag och fondbolag, dvs. bolag vars verksamhet är att köpa och sälja andelar för att sedermera göra en vinst på försäljningen. Enligt Skatteverket bedriver sådana aktörer en blandad verksamhet per se, varför den ingående skatten på allmänna kostnader alltid ska fördelas – oberoende av om undantagna omsättningar faktiskt har förekommit eller inte för ett enskilt räkenskapsår.

Enligt Skatteverket kan man vid fastställande av avdragsrätten under ett uppstartsskede jämföra kostnaderna med intäkterna för att därigenom räkna fram en avdragsprocent. Som exempel nämns att om ett bolag under uppstarten har momspliktiga kostnader för t.ex. advokater och marknadsundersökningar om 4,25 milj och löpande managementintäkter om 100 tkr föreligger rätt till momsavdrag för (0,1/4,25 =) 2,35 % av de allmänna omkostnaderna i verksamheten.

En alternativ metod som föreslås är att man jämför den förväntade framtida intäkten vid försäljningen av aktierna (enligt prospektet) med de löpande momspliktiga intäkterna för att därigenom få fram ett förhållande mellan den momspliktiga och momsfria verksamheten.

Det är enligt vår mening i viss mån förvånande att Skatteverket är av den uppfattningen att en avdragsprocent kan räknas fram på så här löst underlag. Momsdirektivets regler om fastställande av en avdragsprocent fastställer en exakt metod och reglerar också hur avrundning ska gå till. EU-domstolen har vidare också i t.ex. målet C- 183/13, Banco Mais, uttryckt att i den mån medlemsstaterna använder andra metoder för bestämmande av avdragsrätten så ankommer det på medlemsstaterna att se till att dessa metoder gör det möjligt att så exakt som möjligt fastställa den andel av mervärdesskatten som kan hänföras till transaktioner för vilka avdragsrätt föreligger.

Att beräkna avdragsprocenten genom en metod som innebär att man jämför intäkter med kostnader är enligt vår mening lite som att jämföra äpplen och päron. En sådan metod står vidare också i bjärt kontrast med grundläggande principer som att avdragsrätt för moms föreligger även i ett uppstartsskede. Ett företag i ett uppstartsskede som har stora kostnader i förhållande till intäkterna kan med denna metod knappt tillgodoräkna sig någon avdragsrätt alls initialt då kostnaderna vida kommer att överstiga intäkterna.

Skatteverkets andra alternativ som innebär att man jämför förväntade aktieförsäljningsintäkter enligt prospektet med momspliktiga intäkter får enligt vår mening också anses som synnerligen rättsosäkert då verklig avkastning på en aktieinvestering kan skilja sig mångfaldigt från förväntad avkastning både uppåt och nedåt.

Dessutom bör beaktas att en aktieförsäljning som sker till en köpare utanför EU, även om den är undantagen från moms, inte ska begränsa avdragsrätten (10 kap 11 § ML). Om det således sedermera visar sig att riskkapitalbolaget säljer till en köpare utanför EU borde således full avdragsrätt ha förelegat. Om försäljningen t.ex. sker efter tio års innehav finns då dessutom risken att av Skatteverket vägrade avdrag ej längre kan återföras då tiden för omprövning har gått till ända.

Sammanfattningsvis är det vår bestämda uppfattning att Skatteverkets bedömning, vad gäller avdragsrättens omfattning för ingående moms hos dessa aktörer, inte återspeglar vad som kan anses utgöra gällande rätt enligt rådande EU-praxis på området och i de fall Skatteverket ifrågasätter avdragsrättens omfattning hos ett bolag som bedriver den här typen av verksamhet är det vår rekommendation att frågan bör drivas vidare för att få till stånd en rättslig prövning i ärendet.

Några avslutande kommentarer

Det bör framhållas att innehållet i ställningstagandet endast ger uttryck för Skatteverkets synsätt i de aktuella frågorna och även om företrädare för Skatteverket kommer att hänvisa till ställningstagandet i sin dialog med de skattskyldiga kan det, som vi ovan anfört, finnas all anledning att noga analysera vad Skatteverket anför i det enskilda fallet. Delar man sedan inte Skatteverkets uppfattning finns all anledning att överväga om man skall driva ärendet vidare till högre instans.

Dessutom kan vi konstatera att det, trots vad Skatteverket anför i ställningstagandet, finns ett fortsatt stort utrymme för användning av andra fördelningsmetoder vid bestämmandet av avdragsrättens omfattning i den här typen av verksamheter. Det man behöver kunna bevisa är att vald fördelningsprincip ger ett rättvisande resultat i den bedrivna verksamheten.

Hör gärna av er till någon i momsgruppen på Skeppsbron Skatt om ni vill diskutera dessa frågor ytterligare.